Rätt och fel om plutonium

Morgonens Ekonyheter om att det finns plutonium kvar i Sverige, trots den stora transporten till USA, behöver förtydligas en hel del eftersom Ekot och andra programinslag i radion inte lämnar ut alla tekniska och politiska delar som finns i processen.

För det första är det viktigt att slå fast att det svenska beslutet att lämna över plutonium till USA är ett led i ett större internationellt projekt för att minska riskerna för ytterligare kärnvapenspridning och terrorism med radioaktiva ämnen. Ett stort antal länder och FN:s atomenergiorgan IAEA är engagerade i projektet.

Sverige har av historiska skäl haft en mängd plutonium som skulle kunna missbrukas. Genom att lämna över materialet till USA har vi minskat antalet länder på kartan som har kritiska mängder material.

Den svenska regeringen har fattat beslut om utförsel. Strålsäkerhetsmyndigheten har i ett yttrande tillstyrkt utförseln därför att myndigheten, med ansvar för kärnämneskontrollen i Sverige, har bedömt den amerikanska lösningen som bra. Materialet som överlämnas kommer inte att användas för vapenändamål. Exakt vad amerikanerna gör med materialet rent tekniskt är däremot deras ansvar. Uttalanden av kommentatorer från den akademiska världen om att det hade varit bättre/säkrare att behålla materialet i Sverige bygger på okunskap om själva motivet till det IAEA-stödda programmet.

I samband med packningen av materialet som skulle till USA uppstod ett tekniskt säkerhetsproblem. Några av de behållare som sedan årtionden funnits i förvar kunde innehålla andra ämnen som skulle kunna skada personalen vid arbetet. Ett beslut fattades att vänta och inte sända med den delen av materialet. Det handlar om ytterst små mängder av plutonium, huvudsakligen inkasplat i annat material och därför egentligen inte enkelt åtkomligt. Totalt rör det sig enligt beräkningar om 60 gram. Det kan tas omhand i det svenska kärnavfallsprogrammet där det finns tonvis med plutonium – men i form av använt kärnbränsle.