Frihetskälla 30 år
Idag firas på flera håll i Polen 30-årsdagen av Solidaritets grundande. Man skulle nog lika gärna kunna säga att den fria fackförening som då bildades i samband med strejken vid Leninvarvet också var den gnista som till sist ledde till kommunismens fall inte bara i Polen, utan i resten av Central- och Östeuropa. Solidaritet och Polen blev därmed begrepp, vilka som få andra kan förknippas med frihet. Och med ett mod som vi övriga européer har anledning att känna stor tacksamhet för.
Idag är Solidaritet till vardags en mer renodlad fackförening i Polen, men samtidigt den kanske främsta symbolen för den polska nationens frihet. Att både president Komorowski och premiärminister Tusk medverkar i jubileumsfirandet idag är därför lätt att förstå.
Men det finns också en intressant bit svensk historia i sammanhanget. Många av oss svenskar har nog ett vagt minne av att LO stödde den polska Solidaritetsrörelsen under 1980-talet. När man träffar polacker som var aktiva i den politiska opposition som till sist gav Polen dess frihet och demokrati, är deras minne av det svenska stödet betydligt mer levande. Att man från och via Sverige fick tryckpressar och åtskillig annan hjälp kom att få stor både praktisk och moralisk betydelse, heter det. Vid sidan av det LO gjorde, stödde givetvis flera humanitära och andra svenska organisationer den polska frihetskampen. Här minns man det.
Eftersom det med tanke på den kommunistiska regimen i landet låg i sakens natur att man måste kanalisera hjälpen på ett diskret sätt till Polen, slogs det dock inte precis på trumman för de konkreta insatser som gjordes. Men nu kan vi få läsa mer om saken. Inom ramen för forskningsprojektet Sverige och den polska demokratirörelsen 1980-89 vid Södertörns högskola har professor Klaus Misgeld nu i sommar presenterat en analys av just fackföreningsstödet på basis av bl.a. arkivgenomgångar och intervjuer. Jag träffade honom här på ambassaden förra året i när han besökte Warszawa för sitt projekt. Hans rapport är utan tvivel ett läsvärt stycke om en något mindre känd del av svensk historia.

21 oktober, 2010 kl 01:13
[...] Högskola, och jag kom den på spåret i den för övrigt väl läsvärda bloggen ”Dag i Warzawa”. Musiken som skrålar ut ur flygplanets förstärkare är inget mindre än Polens egna [...]