Skrivet av Joakim Edvardsson Reimar och Mats Samuelsson, på UD:s kommunikationsenhet.

På torsdagen avslutades Stockholm Internet Forum, #SIF13. Konferensen är unik till sin natur där cirka...]]>

Skrivet av Joakim Edvardsson Reimar och Mats Samuelsson, på UD:s kommunikationsenhet.

På torsdagen avslutades Stockholm Internet Forum, #SIF13. Konferensen är unik till sin natur där cirka 450 tillresta deltagare från över 90 länder möttes för att diskutera frihet och utveckling på nätet. Här möttes politiker, aktivister, tekniker och civilsamhället för att prata om den grundläggande rätten att uttrycka sig.

I år hade konferensen undertiteln ”Internet freedom for global development” och fokus låg på att i paneler diskutera hur frihet på internet kan främja en ekonomisk och social utveckling världen över. I panelerna satt enskilda bloggare tillsammans med inflytelserika beslutfattare och tillsammans förde diskussioner om frihet på internet och dess betydelse. Till sin hjälp hade paneldeltagarna en rad internationellt välkända moderatorer som tillsammans med en grupp digitala kuratorer, några av Sveriges främsta experter på sociala medier, såg tillsammans till att diskussionerna i panelen förblev intressanta.

Debattvågorna gick särskilt höga och när representanter från bland andra Facebook, Twitter och Google satt i panelerna. Vid ett tillfälle blev det helt tyst i den stora konferenssalen när moderatorn Stephen Sackur, från BBC HardTalk, ställde en känslig fråga till Googles chef för ”Freedom of Expression”. Samtidigt i salen bredvid gick twittertråden varm när Twitters globala policychef svarade på frågor om hur Twitter mäter sina trender. Vittnesskildringarna om hur illa det kan gå till i olika länder styrde ständigt samtalen till konkreta nivåer.

En av konferensens stora höjdpunkter var när konferensens stora dragplåster Yoani Sánchez satt i paneldebatten och twittrade till sina över en halv miljon följare samtidigt som hon svarade på frågor från moderatorn, svar som genererade stora applåder från konferensens deltagare. Så här skriver Linus Nordberg, om den kubanska bloggaren Yoani Sánchez. ”Thank you for your contribution to #sif13 yesterday. It rocked my world and I’m thinking about your message still.”

Konferensen hann knappt ta slut innan deltagarna började prata om hur mycket det ser fram emot nästa års konferens #sif14.

Här kan du se och läsa mer om konferensens samtliga paneldebatter:

www.stockholminternetforum.se/program/

Se våra filmade intervjuer med några av de mer välkända deltagarna:

Yoani Sánchez : www.regeringen.se/sb/d/17508/a/217475

Weal Abbas: www.regeringen.se/sb/d/17508/a/217464

Gunilla Carlson: www.regeringen.se/sb/d/17508/a/217462

Anja Kovacs: www.regeringen.se/sb/d/17508/a/217746

James Losey: www.regeringen.se/sb/d/17508/a/217466

Se även en sammanfattning av det digitala flödet i ett spännande berättarformat:

storify.com/Utrikesdep

Nu har startskottet gått för Stockholm Internet Forum – konferensen med cirka 450 deltagare från drygt 90 länder som träffas under två dagar för att...]]>

Nu har startskottet gått för Stockholm Internet Forum – konferensen med cirka 450 deltagare från drygt 90 länder som träffas under två dagar för att diskutera den heta frågan frihet på nätet.

Stämningen är laddad, det minglas och diskussionerna är intensiva på Münchenbryggeriet – både under själva programmet och under kaffe- under lunchpauserna. Det skapas kontakter och nätverk – över nationsgränser och mellan deltagare som är en brokig blandning av bland annat frilansjournalister, representanter för NGO:s, nätföretag, bloggare och företrädare för institutioner och parlament.

Den inledande paneldiskussionen leddes av moderatorn Emily Taylor, oberoende konsult inom internetlagstiftning och förvaltning under temat ”Internet freedom in the global debate: mapping the state of play”. I panelen fanns utrikesminister Carl Bildt, Moez Chakchouk, Tunisian Internet Agency, Shahzad Ahmad, Country Director at Bytes for All, Pakistan, Ebele Okobi, Global Director, Human Rights, Yahoo! och Susan Morgan, Executive Director, Global Network Initiative.

En dominerande fråga som ofta kom upp var hur övervakning av olika aktörer påvekar internetfriheten samt sambandet frihet på nätet och utvecklingssamarbete. Många frågor ställdes från åhörarna och diskussionen blev till och från livlig.

Kommentarerna på Twitter rullade på storbildsskärm, ett inlägg var fjärde sekund och totalt 800 tweets varje timme. När diskussionerna blev som mest intensiva rankades SIF som tvåa på i trendflödet på Twitter – strax efter ”ny version av Xbox” som var dagens stora nyhet internationellt.

Fastän männen dominerar bland konferensdeltagarna finns många kvinnor från olika delar av världen som intresserat följer debatten och engagerar sig i internetfrihet. Jehan Ara, som har en ledande ställning på ett internetföretag i Pakistan, vill veta det senaste som händer i internetvärlden och hon är intresserad av internetsäkerhet.

- Hur kan jag veta om jag är övervakad och om jag ska vara rädd när jag är ute på nätet, frågar hon sig.

Kounila Keo från Cambodian Bloggers Network är här för att knyta kontakter och höra vad som händer inom Internetvärlden och Yuk Kwang Fong, journalist från Hongkong är också hon intresserad av frågor som rör säkerhet på nätet.

Quitéria Guirengane , ungdomsparlamentariker från Moçambique, berättar att endast elva procent av landets befolkning har tillgång till internet. Hon talar varmt för större frihet på nätet men menar att stora konferenser ibland inte utmynnar i någon fortsättning som ger resultat:

- Jag vill att det ska bli konkreta resultat efter konferenser som denna – inte bara pappersprodukter, menar hon.

Taimi Köster, UD

Svenska Dagbladet granskar i lördagens upplaga UD:s satsning på e-Diplomati. Det är både bra och välkommet. Tidningen har också gjort en bra grafisk...]]>

Svenska Dagbladet granskar i lördagens upplaga UD:s satsning på e-Diplomati. Det är både bra och välkommet. Tidningen har också gjort en bra grafisk översikt – en karta där tidningen länkat upp Sveriges alla ambassader och deras konton och sidor i sociala medier.

Ambassadens i Jakarta Facebook-sida är den som gillas av flest, följt av ambassaderna i Washington och Warszawa.  På Twitter utmärker sig framför allt Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör i Vatikanen, både i antal tweets per dag och när det kommer till interaktion och dialog, det senare mätt i antal svar på frågor.

På UD i Stockholm – och på en under de senaste tre åren växande skara ambassader – är sociala medier inget nytt. Vi har tidigare berättat om resan och pekat ut riktningen mot e-diplomati (eller digital diplomati, kärt barn har åtminstone två namn) – att, med en vid tolkning, lösa diplomatiska problem med hjälp av internet.

Till exempel ambassaden i Bangkok var tidiga med sin Facebook-sida som öppnades under askmolnskrisen på försommaren 2010, för att ge service till svenskar som satt fast på Bangkoks flygplats. Men, i februari i år gav utrikesminister Carl Bildt uppdraget till samtliga ambassader att öppna konton och börja lära sig använda sociala medier, i första hand Facebook och Twitter. Och det är alltså detta senaste led som SvD gör en välkommen neddykning i.

Som SVD konstaterar, och som vi själva resonerat, så handlar det ytterst om att samtala, bygga relationer – och i förlängningen påverka. Med det sagt så tar det, försiktigt formulerat, längre tid än tre månader innan samtliga ambassader kan utnyttja Twitter och Facebook fullt ut för detta. Åtminstone inledningsvis handlar det för flera av våra ambassader konkret om att börja berätta vad ambassaden gör, identifiera intressanta aktörer – och att lyssna.

En intressant och bra bi-effekt av satsningen: Ett antal medarbetare som redan hade personliga Twitter-konton har kompletterat sina profiler med en jobbeskrivande bio, och en växande skara medarbetare som inte tidigare var på Twitter har öppnat egna konton. Svenska diplomater kopplar upp sig på sociala webben. Och vi har sagt det tidigare men det tål att upprepas – we learn as we go along.

Genom våra ambassader och konsulat har Sverige officiell närvaro på fler än hundra platser runt om i världen, från Abu Dhabi till Zagreb. Här finns en sammanställning med bl a samtliga Facebook-konton och här har vi listat samtliga Twitter-konton. Det säger sig självt att de lokala förutsättningarna ser olika ut; praktiskt, tekniskt (bl a tillgång till nätuppkoppling) och politiskt. Förutsättningarna för att bedriva öppen diplomati ÄR olika i London och – säg – Havanna.

Det är bland annat i detta sammanhang som Sveriges starka engagemang för frihet och (individers) säkerhet på nätet ska förstås. Och på tal om just detta: Nu i veckan – onsdag-torsdag – arrangeras andra upplagan av konferensen Stockholm Internet Forum on Internet Freedom for Global Development - #SIF13. Har du kommit så här långt i den här bloggposten så kommer du högst sannolikt vilja se live-sändningarna från SIF13, på konferensens webbplats.

VM-turneringen i Moskva 1986. Anders Carlsson, mer känd som Masken, gör två mål på 9 sekunder och kvitterar den finländska ledningen. Matchen slutar 4 –...]]>

VM-turneringen i Moskva 1986. Anders Carlsson, mer känd som Masken, gör två mål på 9 sekunder och kvitterar den finländska ledningen. Matchen slutar 4 – 4 och Sverige tar till sist silver. Hur det gick året efter kommer nog de flesta ihåg. Sveriges första VM-guld på 25 år. Sveriges 2 – 2 mot Sovjetunionen är en klassiker av samma dignitet som Peter Forsbergs straff i Lillehammer 1994. Pucken gick, som det brukar heta, som på ett snöre mellan Bengt-Åke Gustafsson, Tommy Albelin, Håkan Loob, Tomas Sandström innan den låg där i målet bakom den ryska målvakten.  Kasatonov grät. Sen blev det 9 – 0 mot Kanada och svenskt guldjubel.

För Sveriges del har inledningen av årets VM-turnering nästan varit lika tveksam som den var 1992. Den turneringen började med oavgjort mot Italien och USA, och förluster mot Tyskland och Finland. Då var det inte många som såg Tre Kronor som troliga världsmästare. Efter seger mot Ryssland i kvartsfinalen vände det. 5 – 2 har jag för mig att det blev i finalen, efter att Arto Blomsten slagit in matchens sista mål i en tom finsk målbur. Svenskt guldjubel igen.

I år består naturligtvis laget av helt andra spelare, men visst finns det en del likheter med turneringen 1992.

• Schweiz har överraskat många och är, liksom 1992, i semifinal.
• Tre av fyra lag i semifinal är desamma som 1992 – Sverige, Finland och Schweiz.
• Sverige har spelat ganska knackigt i de inledande matcherna och sportkrönikörer har ömsom krävt förbundskaptenens avgång, ömsom gett en synnerligen dystopisk bild av framtiden för svensk ishockey.
• Sen blev det slutspel och det svenska spelet genomgick en metamorfos.
• Arto Blomsten, som gjorde finalens sista mål 1992 är nu med igen, fast han lär inte i sitt kommentatorsjobb få möjlighet att göra så många mål. Men han kan ju berätta om dem.
• Då mötte Tre Kronor Schweiz i semi och Finland i final. I år möter vi Finland i semi så det borde bli en final mot Schweiz på söndag. Det spelar ju liksom mindre roll i vilken ordning man tar matcherna.

Och… ja, listan på mer eller mindre långsökta likheter kan göras lång.

Men vad har detta att göra med UD och utrikespolitik? Ja, kanske inte så väldigt mycket egentligen, men visst har ishockey-VM varit politiskt laddat. Vid Sveriges seger i Moskva 1957 var inte USA och Kanada med i turneringen. 1962 gick VM av stapeln i Colorado Springs, USA, och då kom inte Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Sverige hade säkert vunnit ändå – vi hade ju Sven Tumba i vårt lag! Att länderna inte kom till spel berodde inte på att det var för långt att åka. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var det inte bara hockey det handlade om när ryssar och tjecker drabbade samman i VM-rinkarna. Jaromir Jagr var inte bara den mest lysande stjärnan i tjeckisk ishockey, han har alltid haft nummer 68 på ryggen. Siffran står för den så kallade Pragvåren 1968. Man kan tänka sig att det stack i ögonen på vissa. I Internationella ishockeyförbundets regler står det att inga politiska budskap får förekomma på arenorna, men Jagrs tröjnummer har inte förbjudits. Däremot fick några personer lämna Globen sedan de försökt veckla ut en flagga som förknippas med den vitryska oppositionen.

När vi talar om Sverigefrämjande här på UD så menar vi bland annat det arbete som görs för att sprida en positiv bild av Sverige i omvärlden. Idrottsliga framgångar och framgångsrika idrottare får ofta ett stort genomslag globalt. Även väl genomförda arrangemang har den effekten. Nu pågår förutom VM i ishockey, tydligen något annat evenemang i Sverige. I Malmö närmare bestämt. Men det enda jag vet om det är att Tony Iommi tydligen ska ha skrivit en låt som ska framföras där. Om jag har förstått det hela rätt så ska han inte själv medverka, så jag lyssnar nog på den här som uppvärmning inför semifinalen imorgon.

Tre områden som tillhör UD och våra utlandsmyndigheters kärnverksamhet är konsulära frågor, handelspolitik och främjandefrågor. Att stödja och hjälpa...]]>

Tre områden som tillhör UD och våra utlandsmyndigheters kärnverksamhet är konsulära frågor, handelspolitik och främjandefrågor. Att stödja och hjälpa svenskar som råkar illa ut utomlands liksom att stödja och främja svenska företag som arbetar internationellt är viktiga uppgifter för våra utlandsmyndigheter. Redan för 250 år sedan var detta viktigt. Det kan vi se bland annat genom betydelsen av det Freds-, handels- och navigationsavtal som slöts mellan kung Adolf Fredrik av Sverige och sultan Sidi Mohammed ben Abdullah av Marocko år 1763.

Under 1700-talet kontrollerade statsmakten handeln. I syfte att berika statskassan delades handelsprivilegier och monopol ut, vilket var en förutsättning för såväl handeln med länderna kring Medelhavet som för Svenska ostindiska kompaniets handel med länderna bortom Godahoppsudden, d.v.s. främst Indien och Kina. Bland de faror fartygen hotades av under de långa resorna fanns kapare och sjörövare. Den statligt sanktionerade kaparverksamheten var ett sätt för nationer att föra ekonomiskt krig med varandra, samtidigt som statskassorna fylldes. Skickliga kapare fanns i de mer eller mindre självstyrande delarna i det ottomanska riket, Alger, Tunis och Tripoli. De tog skepp och last som pris, sålde besättningarna som slavar och höll befälen som gisslan i avvaktan på lösensumma. Avtal ingicks med dessa provinser under 1700-talets första hälft för att skydda svenska fartyg och handeln med länderna i Medelhavet. Men det behövdes också ett avtal med Marocko för att undvika de marockanska kaparna. För handel med Ostindien var svenska fartyg beroende av att kunna anlöpa hamnen i Cádiz i Spanien och att därefter kunna segla säkert längst Marockos kust.

Avtalet med Marocko, som undertecknades den 16 maj 1763, var det första avtal Sverige ingick som var skrivet på arabiska. Med stöd av avtalet öppnade Sverige ett konsulat i Marocko för att lösa ut de svenska besättningar som fortfarande hölls som slavar och bevaka att avtalet följdes. Konsulatet i Marocko låg först i Rabat, sannolikt på rue des Consuls, men flyttades efter något år till Tanger i likhet med andra utländska konsulat. Redan tidigare hade konsulat öppnats i Alger, Tunis och Tripoli av samma anledning – konsulatet i Alger var Sveriges första utlandsmyndighet utanför Europa.

Även om verktygen i det konsulära arbetet idag ser lite annorlunda ut så handlar uppdraget fortfarande om att ge råd och stöd till svenskar som råkar illa ut utomlands. Idag kan det till exempel handla om att verka för att en svensk frihetsberövad utomlands får en försvarare, att utfärda ett provisoriskt pass för hemresa efter en stöld och att ge råd i olika situationer. Våra utlandsmyndigheter är nu som då en länk mellan svenskar, svenska intressen och ett annat land.

Dagens svenska frihandelspolitik har rakt motsatt inställning från 1700-talets merkantilism. Dagens Sverige är ett exportberoende land och den svenska handelspolitiken har under lång tid drivits av övertygelsen om att ökad handel bidrar till ökat välstånd för båda parter. Ökad handel leder också till ökade mänskliga kontakter och möjlighet till dialog också om värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter. Kaparverksamhet bedrivs lyckligtvis inte längre, däremot använder många länder olika typer av handelshinder. Dagens frihandelsavtal är ett sätt att undvika sådana. EU och Marocko har under året inlett förhandlingar om ett djupgående och genomgripande frihandelsavtal (DCFTA).

Handelsminister Ewa Björlings vision är att Sveriges export ska dubblas. Att främja svenska ekonomiska intressen utomlands är en betydande uppgift för svenska ambassader och konsulat även idag. Det handlar bl.a. om att skapa kontaktnät, att fungera som dörröppnare och att kunna dela med sig om kunskap om det aktuella landet. För 250 år sedan var det ett Freds-, handels- och navigationsavtal som kunde bidra till att hjälpa svensk världshandel. Nu nyligen, i april, besökte statssekreterare Gunnar Oom Marocko tillsammans med en handelsdelegation. Den marockanske talmannen, Karim Ghellab, besökte Sverige i februari med en delegation med parlamentariker från olika partier på inbjudan av den svenske talmannen Per Westerberg. Han träffade också Kronprinsessan och flera statsråd. Ytterligare besök och evenemang kommer ske under året.

Ett inslag i att uppmärksamma att det i år är 250 år sedan avtalet slöts, var att fartyget HMS Carlskrona anlöpte Casablanca i mars på sin väg till Adenviken. Där bidrar hon till att öka säkerheten för transporter med humanitär hjälp till Etiopien genom att motverka sjöröveri utanför Somalias kust. Säkerhet för fartygs last och besättning står på dagordningen än idag.

Läs också Dick Harissons historieblogg i Svenska Dagbladet om 250-års jubileet.

Läs om Sveriges relationer till Marocko

Sveriges ambassad i Marocko

Näringslivsfrämjande i Mellanöstern och Nordafrika

Två dagar före Stockholm Internet Forum (SIF13), på måndagen och tisdagen 20-21 maj, samlas ett 30-tal ledande internetutvecklare för workshops i Stockholm. De flesta...]]>

Två dagar före Stockholm Internet Forum (SIF13), på måndagen och tisdagen 20-21 maj, samlas ett 30-tal ledande internetutvecklare för workshops i Stockholm. De flesta kommer från utvecklingsländer. Mötet stöttas av UD, och på det här sättet går Sverige in och aktivt stödjer utvecklingen mot ett friare och säkrare internet världen över.

Idén kommer från det amerikanska Open Technology Institute. Projektledaren James Losey hyllar den svenska drivkraften och hoppas att andra regeringar kan inspireras att engagera sig för friheten på nätet.

Vi tog ett snack med James Losey, mitt i förberedelserna för SIF Developer Summit.

Vad kommer mötet att leda till?

– Genom att föra samman utvecklare med olika kunskaper, erfarenheter och gemensamma övergripande mål bidrar mötet till att skapa en global utvecklargemenskap som värnar om de mänskliga rättigheterna online. Ett 30-tal utvecklare kommer till Stockholm med konkreta idéer som de ser fram emot att bolla med varandra, projekt som de får tillfälle att arbeta vidare med och viktiga frågor som de får andras synpunkter på. Mötet gör allt detta möjligt.

Har någonting liknande arrangerats tidigare?

– Det här är första gången som utvecklargemenskapen deltar i regeringarnas diplomatiska engagemang för friheten på nätet, och det är avgörande för framtida engagemang. Den politiska organisationen kring nätfrihet måste integreras med utvecklingen av praktiska verktyg och utbildning till stöd för en trygg och säker kommunikation online.

Hur stort var intresset för att delta i mötet?

– Intresset för att delta i detta möte var stort, men även i Stockholm Internet Forum, och det talar enligt min mening för att liknande möten har sin givna plats i samband med framtida diplomatiska engagemang för nätfrihet. Jag hoppas att vi får se liknande möten i framtida evenemang som Sverige och andra utrikesdepartement som vill främja friheten på nätet arrangerar.

Vilka kommer?

– Det är många väldigt intressanta utvecklare som kommer till Stockholm och vad som gör det hela så spännande tycker jag, är att framstående utvecklare finns samlade på en plats och fokuserar på olika aspekter av nätfrihet. Det är otroligt värdefullt att få möjlighet att knyta nya kontakter och att få två dagar till att komma på nya idéer och lösningar.

Så kom han äntligen! USA:s utrikesminister John Kerry kom till Stockholm, och möten med statsministern och utrikesministern stod på agendan. Redan när Kerry tillträdde som...]]>

Så kom han äntligen! USA:s utrikesminister John Kerry kom till Stockholm, och möten med statsministern och utrikesministern stod på agendan. Redan när Kerry tillträdde som utrikesminister, bjöds han in för att delta i Arktiska Rådets möte i Kiruna den 15 maj. Men vi vågade knappt hoppas att han också skulle göra ett stopp i Stockholm, eftersom hans företrädare Hillary Clinton var här i juni förra året. Två amerikanska utrikesministerbesök inom loppet av ett år, det verkande nästan för bra för att vara sant!

För oss som arbetar med USA (och andra berörda på UD och statsrådsberedningen), var besöket kulmen av några veckors intensiva förberedelser. Det var interna diskussioner, möten med amerikanska ambassaden och tillresta ”advance teams”, liksom producerande av underlag inför mötena. Och när det gäller besök av amerikanska företrädare, brukar agendan vara bred. Förutom bilaterala frågor finns ofta hela paletten av utrikespolitiska frågor med, så det blir många underlag…

Det första mötet var med utrikesminister Bildt. Han hade mött redan när planet landade på Arlanda. Diskussionen handlade om Syrien, Afghanistan, fredsprocessen i Mellanöstern, frågor som ju är högaktuella på den utrikespolitiska agendan. Sedan skulle de båda utrikesministrarna promenera längs Strömmen till Rosenbad. Vädret var en besvikelse, men ett antal paraplyer ordnades snabbt fram och det blev en promenad i regnet till Rosenbad, där statsministern tog emot. Hos statsministern diskuterades förutom några utrikespolitiska frågor, även de planerade förhandlingarna om ett handelsavtal och klimat.

Efter besöket skulle utrikesminister Kerry till den amerikanska ambassaden för att träffa personalen där, och sedan avfärd mot Kiruna och Arktiska Rådets möte. Sverige är ordförande men lämnar nu över ordförandeklubban till Kanada.

Kerrys besök kommer i en tid när de bilaterala relationerna med USA är väldigt goda, vilket de faktiskt oftast är. Och denna vår har varit intensiv. I februari uppmärksammandes nordisk kultur med Nordic Cool-festivalen i Washington. Förra veckan var kungaparet i Delaware för att fira att det var 375 år sedan de första svenskarna landsteg i Wilmington, Delaware och startade en svensk koloni. Kolonin bestod visserligen inte så många år, men blev startskottet på den svenska utvandringen till USA. Idag är det över fyra miljoner amerikaner som kallar sig svenskamerikaner.

Handeln med USA är stor, under uppgick den svenska varuexporten till USA till 75 mdr SEK enligt SCB, och importen från USA under 2012 var 36 mdr SEK. Med det nya handelsavtalet väntas handeln öka. Och enligt en nyligen gjord studie av den svenska ambassaden i Washington och den amerikanska ambassaden i Stockholm visar också att Sverige ligger på 12 plats av länder som investerar i USA. Det är inte illa!

Nu återstår de sista förberedelserna inför utrikesministermötet i Kiruna imorgon den 15 maj. Sveriges två år långa ordförandeskap i Arktiska rådet ska summeras på två...]]>

Nu återstår de sista förberedelserna inför utrikesministermötet i Kiruna imorgon den 15 maj. Sveriges två år långa ordförandeskap i Arktiska rådet ska summeras på två timmar, åtta utrikesministrar med sällskap ska koordineras, beslut ska fattas och signeras och sist men inte minst – ordförandeskapet går över till Kanada.

Vägen hit har varit lång och händelserik berättar Aktiksambassadören Gustaf Lind i en intervju för UD.se men han vägrar slappna av förrän ”bollen rullat i mål” på onsdag. Åren som Arktisambassadör har bjudit på spännande resor, produktiva möten och en och annan oväntad medverkan, som när han var med i Al-Jazeera i en direktsänd TV-debatt eller satt i samma konferenspanel som ryske president Putin.

Uppdraget som Arktisambassadör och SAO-ordförande har med andra ord inneburit ett stort antal resor för att företräda Arktiska rådet internationellt i olika sammanhang. Merparten av samarbetet i Arktiska rådet har handlat om miljöfrågor, biologisk mångfald och bevarandet av ekosystemet. Dialoger kring hållbart företagande (CSR) och förebyggande åtgärder vid oljespill och säker oljeutvinning är frågor som legat högt på agendan under det svenska ordförandeskapsåret.

I mitten på maj 2011 tog Sverige över ordförandeskapet, under det första året diskuterades samarbete i och utveckling av Arktis. En konferens anordnandes ombord på en isbrytare samtidigt som man kryssade igenom Nordostpassagen. Ordförandeskapet gav sig även ut på en ”Arktis-turne”, där besökte de bland annat Arkhangelsk, Ryssland , och Köpenhamn för att diskutera en rad olika frågor och berätta om det svenska ordförandeskapets inriktning. Mot hösten 2011 hölls Arktiska rådets första Senior Arctic Official-möte i Sverige . Mötet hölls i Luleå där man beslutade att starta ett forskningsprojekt inriktat på miljö och samhälle.

Under det andra ordförandeskapsåret blev det resor till Ryssland , Kina och Kanada. Den sistnämnda för att diskutera landets framtida ordförandeskap men även en del hockey. I Stockholm fastslogs under en konferens i Naturhistoriska riksmuseet att sekretariatet ska ha sin fasta punkt i Tromsö , Nordnorge.

Det är med gott samvete Sverige kan lämna över ordförandeskapet till Kanada, det är numera inte bara i hockey som staterna kan lära av varandra.

Den 22 och 23 maj kommer egyptiern Wael Ghonim till Stockholm för den stora konferensen Stockholm Internet Forum. Där kommer han bland annat att...]]>

Den 22 och 23 maj kommer egyptiern Wael Ghonim till Stockholm för den stora konferensen Stockholm Internet Forum. Där kommer han bland annat att på scen diskutera friheten på nätet med utrikesminister Carl Bildt.

Han är en ganska osannolik hjälte, Wael Ghonim.

Som Googles marknadschef för Mellanöstern och Nordafrika, baserad i Dubai, startade han en Facebook-grupp för att stödja Khaled Saeed, en ung egyptier som dödats efter att ha gripits av egyptisk polis i Alexandria sommaren 2010.

Facebook-gruppen utvecklades till en kanal där Ghonim engagerade och koordinerade demonstranter mot Mubarack-regimen. Protesterna brakade lös på Tahrirtorget i Kairo 25 januari 2011, en dag som gått till historien som ”Vredens dag”.

Wael Ghonim lämnade snart Dubai för att själv delta i revolutionen. Han fängslades och satt inlåst med ögonbindel i elva dagar.

Sedan dess har han hyllats internationellt som en av de viktigaste figurerna bakom den arabiska våren, intervjuats i tv-programmet 60 Minutes i USA, rankats som en av världens 100 mest inflytelserika människor 2011 i magasinet Time och publicerat boken ”Revolution 2.0”.

– Om du vill befria ett samhälle, ge folket tillträde till Internet, säger han.

– Den unga befolkningen ser då sanningen om andra länder och sitt eget land, och de kommer då att gå ut tillsammans och kommunicera!

Han ser den arabiska våren som en Internetdriven revolution. Nu är han en av 400 mycket spännande gäster – från 90 länder – som gästar Stockholm Internet Forum 22 och 23 maj.

Alla sessioner kommer att sändas live på webben. Följ diskussionerna du också!

Fotnot: Tyvärr har vi sent omsider fått beskedet att Wael Ghonom inte kan deltaga i SIF13. Han har lämnat återbud av familjeskäl. Vi beklagar detta.

Personal från den svenska ambassaden besökte under valdagen sex valstationer, varav hälften i stadskärnan och resterande i rurala områden strax utanför huvudstaden. Här ger en...]]>

Personal från den svenska ambassaden besökte under valdagen sex valstationer,
varav hälften i stadskärnan och resterande i rurala områden strax utanför
huvudstaden. Här ger en medarbetare en ögonblicksbild av sina intryck av dagen.

Valstationerna är välorganiserade och välövervakade, poliser överallt, män och kvinnor står tålmodigt i köerna till respektive vallokal. Trots det överhängande hotet om våld och terror så är stämningen uppsluppen, folk är uppklädda och på gott humör. Vi får höra att valet inte är likt något annat val. Många, även äldre, röstar för första gången, och visar stolt upp sina nya elektroniska ID-kort som sedan kontrolleras gentemot röstlängden.

Trots dyster information om att kvinnor i delar av landet bannlysts från att rösta, så är det ingenting vi noterar vid vår rundtur till valstationerna i Islamabad med omnejd – men så är inte heller Islamabad ”riktiga Pakistan”. Här är det snarare tvärtom, köerna till de kvinnliga vallokalerna är långa, ljudnivån hög och de kvinnliga valförrättarna berättar tålmodigt att det tar lite tid att visa kvinnorna hur allting går till, de flesta är analfabeter. Vid lunchtid uppskattade valkommissionen att ca 30 procent av registrerade väljare röstat, och man hoppas på ett högt deltagande, uppemot 60-80 procent (i jämförelse med 2008 då enbart 44 procent deltog).

Vi hör att vissa partier köpt sig röster i området för mellan 2000-5000 rupees (140-350 SEK), och att felaktiga röstlängder delats ut vilket hindrar folk från att rösta.

Även i staden Jhelum i centrala Punjab, där kollegorfrån ambassaden deltar som observatörer för EU:svalobservatörsmission, rapporteras det gå lugnt till. Men så är också Jhelum ett av de säkrare valdistrikten i Pakistan.

I övriga delar av landet har valdagen kantats av omfattande våld, framför allt i Karachi, Baluchistan och KPK/FATA. I Karachi har en kandidat till nationalförsamlingen kidnappats, vilket innebär att antalet distrikt där omval måste ske på grund av bortfall av kandidater nu uppgår till fem på nationell nivå och sex på provinsiell nivå. 25 människor uppges ha dödats under dagen och närmare 200 skadats. I Karachi och Hyderabad uppges även JI, ett av de religiösa partierna, bojkotta valen på grund av omfattande valfusk som påstås arrangeras av MQM, ett av de sekulära partierna som suttit i regeringen på nationell nivå.