”My passion to study is greater than my financial condition”

Möjligheten att studera känns för mig självklar. Hemma i Sverige, där kan alla som vill få studiemedel och platser på universitet och högskolor. Här i Indonesien är det inte så. Möjligheterna ökar, allt fler studerar på universitet. Men för många är det kanske första generationen som får chansen, först nyligen har den ekonomiska tillväxten gjort det möjliget för fler att resa sig upp ur fattigdom till en rikare tillvaro, och studier.

Men inte alla. Studieavgifter och andra avgifter är fortsatt ett hinder för många. Viljan och drivet att studera är starkt, en möjlighet att få det bättre än sina föräldrar, att stötta sin familj. Mångt starkare, upplever jag, än vad är fallet i Sverige.

Och somliga vill också studera hos oss. Nobelprisets hem, som det heter vid de tillfällen då ambassaden aktivt uppmuntrar till att studera just i Sverige. Jag fick idag en epost från en person med just denna vilja, uttryckt så vackert, så enkelt, i rubriken: ”my passion to study is greater than my financial condition”. Förhoppningen var att han skulle kunna få ett stipendie att studera.

Jag kommer att hålla tummarna.